Carl Larsson och Karin träffas

Carl Larsson och Karin träffas i Grez-sur-Loing i Frankrike. Det kan man läsa i böcker och det är sant. Det var där de förlovade sig på hösten 1882. Men det var inte i Grez de träffades första gången. De kände varandra sedan tidigare och fram för allt visste Karin mycket väl vem Carl Larsson var. Även om Carl Larsson inte var känd som konstnär vid den här tiden så var han i många kretsar känd som tecknare eller illustratör. Han hade gått på Konstakademien före Karin och naturligtvis visste alla på akademin vem Carl Larsson var.

Carl Larsson berättar

Carl Larsson skriver i sina memoarer om sitt första möte med Karin:
…Så minns jag en bal hos Johan Jolin, vars dotter Ellen jag blivit bekant med i A. K. (Akademi Klubben) Där träffade jag bland andra en liten fröken Bergöö. Det var hon som, när tiden var mogen, skulle bli min Karin. Men där satt jag med henne mellan ett par danser och pratade med undertryckt gäspning, utan att känna den minsta fiber inom mig skälva… Litet nyfiken var jag kanske på henne, ty den kvinna jag snart kommer att tala om hade nyss sagt: ’Den där lilla Karin Bergöö är inte som folket är mest: hon säger under veckor ej ett ord, men så någon gång öppnar hon näbbet och säger alltid något bra, rätt, kvickt eller rentav roligt.
…. Och så hade jag mött henne i ridkostym med hög hatt och ridpiska, på Jacobsbergsgatan…”

Karin berättar
Ellen Jolin

Ellen Jolin var kurskamrat med Karin på Konstakademien. De började samtidigt. Efter Karins död skriver Ellen ett brev till Karins son Esbjörn. Här nedan i sin helhet:

Till Carl Larssons och Karins yngste.
Fast jag troligen är alldeles obekant för Sundborns-barnen, kan jag som gammal kamrat, vän och varm beundrarinna av Era föräldrar ej låta bli att uttala min djupa medkänsla i er stora förlust. En stilla och ljuvlig död tycks dock lilla Karin fått, och säkert har hon nu återförenats med sin snillrike make. De två hörer samman så som endast sällan inträffar i denna ofullkomliga värld. Det var i mitt föräldrahem, som de första gången sågo varandra, och Carl påminner mig alltid därom, när vi mötas. En gång gästade jag också ert förtjusande Sundborn och fick sova i den Ost-Friesiska sängen. Det besöket är ett av mina vackraste minnen. Ja, kära Esbjörn, förlåt en gammal tant, att hon kanske tröttat och upprört er med sina minnen, men det var ett sådant behov för mig att få meddela mina känslor och önska att Gud måtte hjälpa er att bära saknaden och föra er fram till livets högsta mål. Framför också till de andra syskonen, när ni mötas mitt innerliga deltagande beder

Er okända men för er alla varmt intresserade
Ellen Jolin
Er förtjusande mors akademikamrat

Till första sidan

Till Carl Larsson-gården

Similar Posts